Till minne av min älskade Anna

 

Den 28e maj 2009 dog Anna Ögren Rendahl efter tre års tåligt lidande i lymfomcancer. Hon föddes den 15e juli 1944 och har under snart 40 år varit god mor åt Svante Rendahl och sedan den 17e oktober 1981 varit älskad av Ingmar, först som delsbo, sedan som sambo och sedan som fru tills döden skilde oss åt. Men Ingmar och Anna är bägge övertygade om ett liv efter döden och att vi möts igen!

Minnesstunden

Den 17e juli, 2 dagar efter det att Anna skulle fyllt 65, höll Svante, hennes son och jag en minnesstund på Fridhem tillsammans med ett 60-tal besökande vänner, grannar och släktingar.

Programmet för minnesstunden var att vi började med att spela en del musik, som betydde mycket för Anna, medan Svante och jag talade mellan musikstyckena. Sedan var det flera som sade några goda ord o Anna som vän, granne och älskad släkting.

Vi tog sedan ut Annas älskade krukväxter och placerade som en minnesgärd på Fridhem, medan Svante och jag tog askan och spred enligt Länsstyrelsens anvisning.

Minnesstunden övergick sedan till ett samkväm till Anans minne med fiskgryta från Lippert catering, musik från lokala gruppen Callmar mm. Svante och jag hade glädjen att få många uppskattande kommentarer om hur det hela arrangerats.

 

Lite från Ingmars år med Anna

När detta skrivs har det gått drygt två månader utan Anna  och jag känner en tacksam lycka över de 28 fina år av mitt liv som jag fick tillsammans med Anna. Här kommer några bilder jag har hittat:

Vi träffades först i oktober 1981. Jag (Ingmar, höll på och bygga ett hus på Sticklinge på Lidingö). Anna visade strax att hon inte var främmande för praktiskt arbete och hjälpte till med både isolering och målning.

När köket på Sticklinge började fungera, visade Anna även att hon är en förträfflig kock, något jag haft stor glädje av genom åren.

Redan första sommaren tillsammans seglade vi och fortsatte alla år, fram till vi flyttade till Fridhem i Roslagen. Anna var en förträfflig navigatör, som före GPS-tiden kunde finna vägarna genom utskärgårdarna med sjökort, kompass och intuition.

Anna hade gamla kära vänner, som drev Nåtö biologiska station på Åland,  Eeva och Aba. Dit seglade vi varje midsommar och Annas son Svante och min son Nisse var med.

En gång passerades Ängsö på väg mot Åland.

 

Här syns stora och lilla Anna. Lilla Anna, även kallad Pompe, är dotter till Eeva och Aba.

Även Annas mest älskade kisse, Gandalf fick följa med till Åland - även om han aldrig blev någon entusiastisk sjöman.

Till midsommarfesten tillverkades åländska kronor till stången. Sedan blev det dags stämma in i "Ålänningens sång".

Vännen Aba är professor i botanik och berättar gärna intressanta detaljer om någon blomma.

Seglandet fortsatte genom åren i Stockholms, Ålands och Östergötlands skärgårdar. Tack Anna för lyckliga dagar!

Till sommaren 1991 hade Anna hittat hem då vi hade köpt Fridhem, som Anna hittade bland fastighetsannonserna. Här började hon att rensa vass med vännen Eeva från Helsingfors.

Till Fridhem bjöd Anna in släktingar och vänner.  Här syns hon med kära kusindottern Desire från Göteborg.

Anna var en stor djurvän, katter, får, fåglar och hundar. Här syns med senaste djuret hunden Vikko.

Här har Anna kommit med Vikko till vännerna i Runhällen för att fira nyår - en tradition varje år.

Sista sommaren hade Anna sin nyköpta träbåt Tagemero.  Den klarade hon trots att cancern blev allt värre.  Nu har hon seglat över till "andra sidan" efter ett alltför kort liv. Men ett nyttigt liv med mycket nyttigt arbete och framför allt mycket kärlek till mig, släktingar och grannar.  En älskvärd, intelligent och totalt hederlig människa har gått ur tiden.  Men hennes och min tro är att vi blir födda på nytt och åter kommer att mötas!

Lite mera info om Anna

Anna föddes i Lund där hennes föräldrar bodde på Karl den XI gata.  Pappa Svante var civilingenjör och kom från en Stockholmsfamilj. Mamma Lucia, kallad Suss var dotter till stinsen i Vollsjö (och syster till Fritjof Nilsson "Piraten"). Anna började tidigt med organisation och matematik, hade bl. a. betygsböcker för sina dockor.

Hon gick i Katedralskolan i Lund och tog studenten i Lund med fina betyg.  Där fick hon vänner för livet i Eeva, Kerstin, Ingrid och Agneta en vänskap som upprätthölls genom hela livet. Hon kom att läsa en artikel om det nya yrket dataprogrammerare och bestämde att detta skulle hon göra.

Det blev studier i matematik och data i Lund och Stockholm. I Stockholm träffade hon Björn Nilson, som kom att bli hennes sambo i många år och far till sonen Svante.

Efter fil. kand. examen fick hon jobb på IBM Nordiska Laboratorier där hon steg i graderna och blev "staff programmer". IBM-tiden gav anledning till flera utrikes tjänsteresor till England, Frankrike och USA. Med åren kändes dock den amerikanska "businessmiljön" mindre trivsam och hon tog tjänstledigt för att gå socialhögskolan och blev socionom tidigt 80-tal, då hon även träffat mig, Ingmar.

Under IBM-tiden började hon segla tillsammans med Björn.  De hade bl. a. en ketchriggad Vindö 50 och seglade varje midsommar till Nåtö på Åland där vännen Eeva drev en biologisk station tillsammans med sin man Aba, sedermera professor i botanik i Helsingfors.

Med Björn fick hon också sonen Svante, som nu delar min sorg.

1981 hade jag, Ingmar,  blivit ensam och satte in en kontaktannons i Lidingö tidning som Anna svarade på. " Lockorden" handlade om kattspinn, segelvind och meditation.  Det resulterade i att vi blev delsbor, hon i Skärsätra och jag i Sticklinge. Anna var nu färdig socionom och arbetade först som socialsekreterare i Huddinge, sedan som kurator i Nacka.

Hon hade hela tiden drömmen att flytta ut på landet och börja odla. Sommaren 1990 seglade vi söderut längs kusten för att se vad vi tyckte om olika platser.  Vi besökte även Mörkö flera gånger och försökte hitta ett ställe där. I februari 1991 hittade Anna Fridhem på Väddö och till midsommar kunde vi flytta in, först jag och sedan Anna när Svante tagit studenten och flyttat hemifrån 1994.

Fridhem ligger i Rangarnö by, en genuin Roslagsby där Anna kände sig fint välkommen och snart engagerade sig först i byn och sedan bredare i bygdens angelägenheter. Försörjningen blev diverse verksamheter som konsultning i social juridik, lite programmering i företaget Tofs, som vi hade tillsammans och framför allt redovisning, där vännen och revisorn Kristina Westvall introducerade Anna verksamheten och hon blev en mycket skicklig redovisningskonsult.

Djuren var väldigt viktiga i Annas liv.  Hon hade en slogan "Djurvän - äter inte sina vänner". När jag träffade henne var det hamstern Tusse.  Vid en av hennes skåneresor dök det upp en grårandig kattunge, som växte upp till älsklingskatten Gandalf.  På Fridhem kom sedan geten Putte som femtioårspresent, flera får och katterna Murre, Tufsan, Broka och Maja samt hundarna Saga och Vikko.

På senare år ökade hennes engagemang i bygden, trots den begynnande sjukdomen. Hon blev kassör i Roslagens Sjöfartsminnesförening och Solhems kooperativa hyresrättsförening, hjälpte IOGT/NTO med jubileumsskrift, redigerade en bok om byn Rangarnö under 1900-talet mm. 

Jag känner att det var ett stort privilegium att få leva med Anna och älska henne. Hon hade en utstrålning som gjorde att jag blev glad bara av att se på henne.  Sorgen och saknaden är stor, men även glädjen att ha fått alla goda år med Anna och att hon blivit fri sin sjuka kropp och kan se fram mot sin pånyttfödelse i en ny och friskare kropp (något hon var fast övertygad om).

Skrivet av Ingmar den 3/6 2009, uppdaterat den 10/8 2009

 

.